Körigt!

Vattenläckan visade sig vara ett större bekymmer än vad jag först trodde. Fick gjort ett hål på fredagen och sen kom rörpularen och kollade igen. Tydligen är det en del av ledningen som sitter i väggen mellan badrummet och hallen som brustit, och delar av väggen måste nu rivas för att problemet ska kunna fixas. Suck! Nu blir det till att få hit försäkringsbolaget i veckan innan något mer kan göras. Förhoppningsvis går det på försäkringen. Nu är vattnet avstängt i badrummet, men på i övriga huset så den värsta krisen är avhjälpt. Dock har jag ingen dusch så idag blev det en hink varmvatten och en tvättlapp. Väldigt lantligt och retro och det är ju inne, så då är man väl inne då ;)

Imorgon bär det av till Kalmar. Ska ta mitt livs första körlektion (köra bil då alltså och inte sjunga kör!). Det är en provlektion som underlag till en intensivkurs som sen läggas upp på 3-4 veckor. Har inte blivit av att ta körkort för mig förrän nu. Detta trots att jag faktiskt "fick" körkort i 18-årspresent av mina föräldrar. Det är bara 25 år sedan! ;-) Pappa har hotat i flera år med att preskribera presenten, men än gäller den så det är bäst att det blir gjort. Är löjligt nervös inför morgondagen. Känns som om jag ska köra upp. Utan att ha fått öva! Har övningskört en del privat under åren, men aldrig med manuell växel. Verkar så krångligt. För att inte tala om kopplingar och choke och allt vad det är. Håll tummarna för att jag inte gör bort mig fullständigt första gången. Just nu känns det som om jag ska till tandläkaren och inte bilskolan. Är det sen en snygg bilskollärare så kan det gå hur illa som helst. Det vet man ju hur folk går och kärar ner sig i bilskollärare till höger och vänster. Känns också lite retro. Kanske kan vara nåt för mig då internet VERKLIGEN inte fungerat. Skulle kunna skriva en bok om alla stolpskott och missbedömningar jag gjort där under åren. Det är en annan historia. Den sparar vi till en annan gång. Nu ska jag i säng så får vi se om jag kan sova. Har i alla fall fått ett roligt översättarjobb idag. En fortsättning på ett jobb jag gjorde i höstas, inom inredningsbranschen. Kul, kul! Har också ett uppdrag hos en estnisk skönhetsfirma som ska lansera sina produkter i Sverige. Även det är en uppföljning från i höstas. Ska berätta nån dag om de där produkterna. Helt galna grejer som jag tvivlar på kommer sälja nåt vidare här i Sverige. Men det är inte mitt bekymmer. Mycket trevlig uppdragsgivare dock och vi har ett bra samarbete.

När verkligheten kommer och stör!

Försvunna världar som återuppstår! Spännande tidsperspektiv! Filosofi och magi, kärlek och äventyr. Har hur kul som helst med boken jag skriver och gör en massa spännande research. Plötsligt kommer verkligheten i vägen. Vattenläcka under huset! Började skvala vid 2-tiden häromnatten. Panik!!! Vaknade med ett ryck och sprang runt som en yr höna innan jag fattade vad det var som lät. På med kläder, jacka och gummistövlar. Ut i den mörka natten. Skotta snö(!) för att kunna få upp källardörren där huvudkranen sitter. Beckmörkt och kallt. Kom till slut in i källaren och fick av vattnet. Låg vaken till 6 på morgonen och stressade upp mig över tanken på att behöva ringa runt till hantverkare och målade upp skräckbilder över vad som kan ha hänt med vattenledningen. Sen sova tre timmar. Upp. Ringa rörmokare. Rörmokaren säger: -Tyvärr, jag hinner inte den här veckan. Men hjälp!, tänker jag. Jag kan ju inte vara utan vatten i nästan en vecka. Tar in snö i hinkar som får smälta så att jag ska ha nånting i alla fall innan jag tar mig till affären en mil bort för att köpa flaskvatten. Känner en liten tacksamhet mitt i alltihop över att jag i alla fall fyllde vatten i vattenkokaren innan jag stängde av huvudkranen, så jag kan få mitt morgonkaffe. Fortsätta ringa rörmokare. Nästa har inte heller tid, men ger mig numret till en kollega som likt en ängel säger: - Jag ska bara dricka upp mitt kaffe så kommer jag! Hurra!!!!!! Jag springer ut för att skotta igen då luckan han ska in i är helt blockerad av snö och is. Hittar en grep att hacka sönder isen med så jag kan få bort den. Hugger grepen rakt i foten. Först genom gummistöveln och sen rakt in i stortån. AAAAAJ! Blodet rinner ur stöveln. Biter ihop. Fortsätter skotta. Tio minuter senare är rörmokaren här. Sätter på vattnet. Hör skvalandet, men hittar ingenting! What? Han kryper omkring under huset, men hittar inga läckor. Men jag hör ju att det kommer nerifrån! Det riktigt forsar!!!! Springer upp och ner för trappan och lyssnar, men nej, det är nerifrån det kommer. Till sist inser vi båda att det finns en del av husgrunden som tillhör en tillbyggnad och som inte kan nås någonstans!!? Det finns ingen lucka på utsidan att öppna och krypa in i. Tillbyggnaden gjordes före min tid och innehåller bland annat badrummet. Hur f-n kan man bygga ett badrum och sen inte skapa någon möjlighet att komma åt rör och ledningar? - Tyvärr, säger stackars rörmokaren. Du måste få hit en byggare som kan göra hål i grunden innan jag kan göra något mer. (HJÄLP!!!) Han får stänga av vattnet och åka igen. Fram med telefonkatalogen. Leta, leta. Kommer på att min granne som är byggare kanske kan ha tid. Ringer på mobilen. Hinner bara säga - Hej! innan samtalet bryts. Ringer igen. Ingen mottagning. - Just nu kan du inte nå det önskade numret! Aaaarrgghhhh. Jävla automatiska telefonröstkärring! Hittar en e-postadress. Mejlar ett desperat mejl med mitt ärende. Vet ju att många hantverkare har e-post för syns skull, men som de aldrig kollar. Under över alla under, efter två timmar ringer han. - Oj då, säger han när jag förklarar vad som hänt. - Jag reser bort på lördag och blir borta i två veckor, säger han sen. Jäklar, hinner jag tänka innan han fortsätter: - Men vi kan komma imorgon (fredag). Jag hinner nog inte göra nån lucka, men ett hål ska jag väl kunna fixa! Halleluja! Hurra! Nytt hopp! Så imorgon vid 10-tiden ska det knackas hål i väggen/grunden. - Gärna lite större än det på framsidan! Sa rörmokaren innan han åkte, så så får det bli. Vill ju inte att han fastnar! ;) Det kan bli dyrt! Med lite tur kan jag få hit honom också innan helgen. Ber till Gud att det inte är något komplicerat fel utan att jag har vatten igen till helgen. Tills dess längtar jag efter:

En dusch!!!!
Att kunna diska! (Till och med det ser jag fram emot! )
Tvätta kläder!
Vrida på kranarna och se vattnet flöda! (Som jag tagit så för givet!)
Tvätta händerna med VARMT vatten.
Tvätta håret!
Ett glas kallt kranvatten! Vilken lyx!

Håll tummarna nu att det blir fixat snabbt! Jag vill inte vara i den här verkligheten just nu. Jag vill tillbaka till mina fantasivärldar!!!

Drömmar!

Fina Anneli som har bloggen Trying To Follow My Dreams skriver så bra om drömmar idag och visar en vacker tavla hon köpt på temat.
Våra drömmar och att följa dem är det viktigaste av allt i livet och något jag ofta funderar kring och fokuserar på. Jag vill dela med mig av en bit ur en krönika jag läste idag, i tidningen Östran. Krönikören heter Janne Adeen:

Varför anses det negativt att vara en drömmare? Jag menar, vad vore vi utan dem? Människans alla framsteg är sprungna ur drömmar. Allt bra börjar med en dröm. Jag är övertygad om att de som drömmer mest många gånger är de som åstadkommer mest. De som inte drömmer, de är det synd om.

Fint, va? Tänk om alla följde sin sannaste röst och sin djupaste längtan. Vilken värld vi kunde få!

Saker som får en att säga...

...hmm?!!:

Att tidningen Vi Föräldrar har en tävling där man ska rösta på den sötaste bebisen!!! Ska bebisar också bli en del av skönhetsindustrin nu? Skäms, VF!!!

Att gubbsjukan alltid ska visa sitt fula tryne, till och med på Melodifestivalen, läs: Thorsten Flinck tafsar Ana i rumpan! Så klumpigt och så onödigt!

Att någon inom produktionen av samma festival får den helt befängda idén att alla artister ska gå genom publikhavet under sina påannonser, vilket förstör hela spänningsmomentet och överraskningseffekten av både kläder och musiknummer, och att den idén dessutom går igenom. Varför protesterade ingen av artisterna? Så pajjigt! Alla såg helt obekväma och generade ut. Hoppas nån ryter till inför nästa vecka!

Att snön och kylan inte bara var ett dåligt skämt utan alldeles på riktigt och att den håller i sig. Min lilla nakenhund Ellie är INTE glad. Inte jag heller!

Att samma nakenhund totalvägrar alla former av kläder trots att hon fffrrryyyyyser så varje gång hon ska ut och kissa!

Att jag bet sönder en tand idag när jag skulle fuska lite med LCHF:n och ta ett par salta lakritsnappar. Var det LCHF-guden som straffade mig genast?

Att det alltid är utförsäljning på orientaliska mattor.

Så sant!

Drömmar - sanna och falska.

Jag har alltid varit en person med många och stora drömmar. För stora enligt vissa. Ibland har jag gjort misstaget att lyssna på det örat, men till slut brukar jag bygga mina drömmar stora igen och bestämma mig för att allt faktiskt ÄR möjligt.
Problemet har ofta varit att jag vill så mycket, är nyfiken på så mycket och vill göra allt på en gång. Vill skriva böcker, skriva låtar, göra smycken, sy kläder, designa textilier, lära mig måla akvarell, öppna inredningsaffär, designa kläder, sticka fina strumpor, väva mattor, väva bildvävar, inreda klart mina dockskåp, sy en massa fina kläder till alla mina dockor (Blythe, Momoko, MSD, Pullip och andra asiatiska dockor som jag samlar på), bygga ett växthus, bli bättre på att ta hand om min trädgård (läs: ta hand om den överhuvudtaget!), odla orkidéer, odla grönsaker, öppna hunddagis, öppna katthem för alla stackars katter som inte har någonstans att bo, öppna chokladfabrik, starta en tidning, bli en sån där sund och sportig typ (trots att jag aldrig varit det) m.m. m.m. Är man galen, eller? Är det fler som är såhär ombytliga och hattiga?

Grejen är den att jag har insett en sak, nämligen att det finns sanna drömmar och sen finns det falska drömmar. Falska drömmar är alla de där drömmarna och tankarna där det är själva målet som är det viktiga, men där man inte är beredd att göra jobbet, där själva vägen TILL målet inte lockar en alls. Man vill åt själva slutprodukten, men är inte beredd att göra resan dit. De här drömmarna kommer man aldrig uppfylla. Man kommer aldrig hitta motivationen att nå dem helt enkelt, eftersom man måste älska resan mer än målet för att faktiskt nå målet.
Plötsligt kan jag rensa bort 90 procent av alla vilda drömmar som tar upp tid och kraft i min hjärna. Ta det där växthuset, orkidéodlingen och grönsaksodlingen till exempel. Jag har aldrig mött en växt som jag inte lyckats ta livet av förr eller senare. Jag klipper gräset ett par gånger om året, under stor vånda och självömkan och där slutar egentligen mina trädgårdsambitioner. Däremot drömmer jag om den där perfekta trädgården med vackra rabatter, örtagårdar och tillräckligt med frukt och grönt för att göra mig självförsörjande. Jag ser mig själv leende skörda mina land och rensa mina rabatter med en trädgårdsmästares handlag och iver, men sanningen är den att jag avskyr det! Jag vill ligga i solstolen med en bra bok, eller sitta i skuggan under min största akacia och skriva på en låt eller nåt bokprojekt. Med andra ord, trädgårdsdrömmarna är falska. Jag vill ha resultatet, men inte göra. jobbet. Därför får jag finna mig i min vilda "naturtomt". Trädgårdsfantast lär jag aldrig bli. Den där drömmen om att plötsligt bli en sportig typ är också falsk. Jag vill se sådär frisk och sportig ut, jogga runt i skogen på lätta fötter med äppelkinder och solsken i blick, men det kommer aldrig hända. Jag kommer aldrig orka med den långa resan dit. En gång soffpotatis alltid soffpotatis. Det är verkligheten. Egot vill ha den där spänstiga kroppen, men sorry egot, den kommer aldrig bli verklighet!

Men, sen finns det de sanna drömmarna. De är färre men desto större och starkare. Gissa vilka drömmar som är sannast? Det är skrivardrömmarna!!! Skriva låtar och skriva böcker! När de gäller de drömmarna så är det resan jag älskar mest! Jag har givetvis mål som jag gärna vill nå, men hur det än blir med dem så kommer jag alltid skriva. Jag har alltid skrivit. Skrev min första saga när jag var 8 år och min första låt när jag var 9. Sen dess har jag skrivit. För varje idé jag genomför får jag 100 nya. Jag skrattar och gråter och skriver och njuter och det är bara så härligt. Visst är det svårt ibland och man kör fast, men sen lossnar det igen och det är så kul och så spännande och jag känner mig så levande. Mer levande och i kontakt med mitt sanna jag än någonsin annars. Visst vill jag bli utgiven, bli läst, bli hörd (låtarna) och inte skulle jag säga nej till en rejäl hacka heller, men mest av allt vill jag vara i det där kreativa flödet och låta fantasin leda vägen.
Hädanefter vet jag hur jag ska få tyst på tjattret i huvudet när en massa idéer och drömmar ställer sig på kö. Är det en sann dröm där resan lockar mest, då får den stanna kvar. Är det däremot en falsk dröm, där egot vill ha det tjusiga resultatet men inte göra jobbet, då får den dra vidare. Då är det någon annans dröm och inte min plats att lägga beslag på den. Det finns drömmer så det räcker åt alla drömmare och drömmare så det räcker åt alla drömmar. Behåll de som är sanna och strunta i de andra.

Nya projekt!

Känns kul att skaka liv i den här bloggen igen. Har hamnat på olika sidospår senaste året och bloggat lite på annat håll, på min blogg Minette & Minou
Där tipsade jag om olika prylar och inredningstips bland annat, men efter en tid började alla prylar nästan stå mig upp i halsen. Det började kännas lite ytligt och framförallt överflödigt, i en tid som svämmar över av prylar och, inte minst prylbloggar. Förstå mig rätt, jag uppskattar verkligen fina saker och då gärna handgjord design, vilket var vad jag oftast tipsade om, men jag blev så fullproppad av idéer och intryck att jag närapå slutade skapa själv. Och det är ju ändå det egna skapandet som är det viktigaste och det som fyller på energidepåerna snarare än dränerar dem.
Skrivandet hamnade lite på undantag också en tid och jag mår verkligen inte bra när jag inte skriver. Det kan låta pretentiöst, men det är som om jag tappar kontakten med mig själv när inte skrivandet får sin plats i mitt liv. Det handlar mer om den kreativa processen och glädjen i att låta fantasin flöda fritt, än om det färdiga reultatet. En dag hoppas jag att det jag skriver ska kunna bli till en bok eller två, men huvudsaken är skrivandet i sig.
Skriver vidare på den ungdomsroman jag började med förra året, men har även en barnbok för något yngre barn i tankarna, liksom en bilderbok för de riktigt små.
Har börjat frilansa som skribent och översättare så jag skriver även för brödfödan numera. Bankkontot är inte särskilt fett, men jag trivs med livet mer än på länge. Kan gärna leva enklare bara jag får vakna med glädje och arbetslust på morgnarna. Jag jobbar hemma och älskar det även om latmasken tar över ibland. Har fortfarande mina tre katter men har utökat familjen med ännu en hund. Min femåriga Berner Sennen-mix, Maggie, har fått en jämnårig hundsyster som heter Ellie och är en nakenhunds-mix som jag adopterade på sensommaren förra året. Hon är helt ljuvlig!
Gillar växelbruket mellan jobb, skrivande och hundpromenader. Att låta pennan gå även på arbetstid håller flödet igång tycker jag. Har även uppdaterat min lilla hemmastudio där jag spelar in demos av de låtar jag skriver. Dessa demos ska skickas ut till diverse musikförlag på vårkanten, så får vi de om det kan hända något även på det området. Ser fram emot att dela med mig av glädjeämnen och vedermödor och hoppas mina fina skrivkompisar hittar tillbaka hit igen, liksom, med lite tur, nya besökare. Stor kram.