Hade tänkt...

...kolla på Fråga Kultureliten, men har fortfarande inte kommit mig för, helt enkelt för att jag stör mig på det pretentiösa namnet. Vaddå Kulturelit? Avskyr snobbism! Tänker att alla som kan tänka sig att vara med i ett program med det namnet, och sitta där och babbla i egenskap av någon sorts finare kulturmänniska, tar sig själv på alldeles för stort allvar och därför har jag insett att jag har bättre saker att göra med min tid än att titta på programmet. Fånigt kanske, men sån är jag ;) Heja folkligheten!

Tygdjur

Något som jag verkligen älskar är fina, handsydda djur av tyg. Helst ska de ha mycket karaktär och vara lite egna. Sen får de gärna vara söta också, eller kawaii som japanerna säger (älskar allt japanskt också!). Tog en runda på Etsy och hittade en massa fint att inspireras av:

Att våga

Nu är det dags att följa mitt hjärta. Har så många drömmar. Kan inte bara sitta och vänta på att de rätta tillfällena ska uppenbara sig. Får skapa tillfällena själv. Idag skriver jag vidare på romanen. Inget annat.

Att virka en bil

Tänkte jag skulle börja på ett nytt handarbete. Stickade nyligen klart en halsduk med spetsmönster och tänkte att det kunde vara läge att virka något. Antingen en fin kudde till sängen eller kanske något större, som en pläd av olikfärgade mormorsrutor. Har en massa pastellfärgade garner som skulle vara fina att kombinera. Kollade runt på nätet efter idéer och ramlade på den här. Vad säger ni? Denna polisbil är virkad (ja, det är sant) av en finsk textilkonstnär som heter Kaija Papu. Det finns ingen riktig polisbil under det virkade skalet, utan stommen är av skumplast och sen har det virkade skalet monterats ovanpå. Är det inte otroligt. Minns ett inslag på lokal-TV häromåret där någon på södra Öland stickade ett överdrag till en bil, men den här virkade polisbilen är snäppet vassare, Till och med "rutorna" är virkade. Så vad sägs? Ska jag virka mig en bil? Kan jag sen bara virka ett verklighetstroget körkort också så kanske jag slipper anpassa mig efter KLT:s glesa busstabell i fortsättningen ;)

Apor i rymden

Läser att Iran ska ha skickat upp en stackars apa i rymden och mår fysiskt illa. Vilken grymhet! Som att skicka upp en 4-åring (intelligensmässigt) alldeles ensam, fastspänd i en rymdraket. Inga djur, små eller stora ska skickas upp i rymden på det viset, för att människan får lust att experimentera. Varför är människan så ond och så självisk. Tänk vad rädd den lilla apan ska vara. Vilken skräck! Hoppas fortfarande att det bara är ett rykte.

Katt-walk

Jag ÄLSKAR katter! Tycker om de flesta djur, men katter ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Har haft katt i över 20 år och det har blivit ett antal olik individer genom åren. I nuläget har jag faktiskt fler än jag någonsin hade planerat att ha samtidigt, men en av mina två vuxna honkatter blev i ett obevakat ögonblick (hon går annars på p-piller) med barn på försommaren och nedkom med 4 små ulltussar (norsk skogskatt-mix) och de blev kvar alla fyra. Hade förlorat min älskade hund Ellie alldeles innan ungarna föddes och dessutom förlorat min katt Wilma, som försvann en dag och aldrig kom hem igen. Hela sommaren var ett enda djupt svart hål av sorg och jag klarade helt enkelt inte av fler avsked. Därför har jag nu 6 katter: Maya (7 år), Signe (3 år) och Bison, Bobo, Boston och Stella (6 månader). Har även en hund, en Berner-Sennen-Mix som heter Maggie och är 6 år. Jag bor stort (7 rum och kök) och har inga barn, så djuren är verkligen mitt allt. Med det sagt så tänkte jag visa lite roliga kattprylar som jag stötte på när jag surfade runt tidigare. Kommer inom kort öppna en liten shop med handgjorda kattprylar av egen design, men i väntan på det för ni se vad andra hittat på. Vilken katt skulle inte vilja ligga i en sån här mysig bubbla? Från Storow

Skulle vilja en själv, i människostorlek, särskilt i den här kylan.

Lite bling för både katt oc matte:

Fina stickor till kvällsstickningen:

En yttepytteliten virkad katt:

Grattis Frida och Simona...

...till den jättefina och kloka artikeln om romance i Sydsvenskan. Läs den här I likhet med barn- och ungdomslitteraturen (se förra inlägget) så sägs det mycket dumt om romance, chick-lit och andra genrer som läses främst av kvinnor. Frida Skybäck och Simona Ahrnstedt är två inspirerande och begåvade författare som skriver inom romance-genren och som jag tror kommer hjälpa till att vidga människors (mäns?) vyer när det gäller kärleksromaner och historiska romaner. Och de vars vyer vägrar vidgas (vilken alliteration!) kan sitta där de sitter och gnälla. Problemet är deras och inte vårt. Vi som älskar en bra berättelse som berör och som ger både avkoppling och ny luft under vingarna för att kämpa på i vardagen. Behöver vi inte alla det? Det tror jag.