Pages

lördag 28 januari 2012

Drömmar - sanna och falska.

Jag har alltid varit en person med många och stora drömmar. För stora enligt vissa. Ibland har jag gjort misstaget att lyssna på det örat, men till slut brukar jag bygga mina drömmar stora igen och bestämma mig för att allt faktiskt ÄR möjligt.
Problemet har ofta varit att jag vill så mycket, är nyfiken på så mycket och vill göra allt på en gång. Vill skriva böcker, skriva låtar, göra smycken, sy kläder, designa textilier, lära mig måla akvarell, öppna inredningsaffär, designa kläder, sticka fina strumpor, väva mattor, väva bildvävar, inreda klart mina dockskåp, sy en massa fina kläder till alla mina dockor (Blythe, Momoko, MSD, Pullip och andra asiatiska dockor som jag samlar på), bygga ett växthus, bli bättre på att ta hand om min trädgård (läs: ta hand om den överhuvudtaget!), odla orkidéer, odla grönsaker, öppna hunddagis, öppna katthem för alla stackars katter som inte har någonstans att bo, öppna chokladfabrik, starta en tidning, bli en sån där sund och sportig typ (trots att jag aldrig varit det) m.m. m.m. Är man galen, eller? Är det fler som är såhär ombytliga och hattiga?

Grejen är den att jag har insett en sak, nämligen att det finns sanna drömmar och sen finns det falska drömmar. Falska drömmar är alla de där drömmarna och tankarna där det är själva målet som är det viktiga, men där man inte är beredd att göra jobbet, där själva vägen TILL målet inte lockar en alls. Man vill åt själva slutprodukten, men är inte beredd att göra resan dit. De här drömmarna kommer man aldrig uppfylla. Man kommer aldrig hitta motivationen att nå dem helt enkelt, eftersom man måste älska resan mer än målet för att faktiskt nå målet.
Plötsligt kan jag rensa bort 90 procent av alla vilda drömmar som tar upp tid och kraft i min hjärna. Ta det där växthuset, orkidéodlingen och grönsaksodlingen till exempel. Jag har aldrig mött en växt som jag inte lyckats ta livet av förr eller senare. Jag klipper gräset ett par gånger om året, under stor vånda och självömkan och där slutar egentligen mina trädgårdsambitioner. Däremot drömmer jag om den där perfekta trädgården med vackra rabatter, örtagårdar och tillräckligt med frukt och grönt för att göra mig självförsörjande. Jag ser mig själv leende skörda mina land och rensa mina rabatter med en trädgårdsmästares handlag och iver, men sanningen är den att jag avskyr det! Jag vill ligga i solstolen med en bra bok, eller sitta i skuggan under min största akacia och skriva på en låt eller nåt bokprojekt. Med andra ord, trädgårdsdrömmarna är falska. Jag vill ha resultatet, men inte göra. jobbet. Därför får jag finna mig i min vilda "naturtomt". Trädgårdsfantast lär jag aldrig bli. Den där drömmen om att plötsligt bli en sportig typ är också falsk. Jag vill se sådär frisk och sportig ut, jogga runt i skogen på lätta fötter med äppelkinder och solsken i blick, men det kommer aldrig hända. Jag kommer aldrig orka med den långa resan dit. En gång soffpotatis alltid soffpotatis. Det är verkligheten. Egot vill ha den där spänstiga kroppen, men sorry egot, den kommer aldrig bli verklighet!

Men, sen finns det de sanna drömmarna. De är färre men desto större och starkare. Gissa vilka drömmar som är sannast? Det är skrivardrömmarna!!! Skriva låtar och skriva böcker! När de gäller de drömmarna så är det resan jag älskar mest! Jag har givetvis mål som jag gärna vill nå, men hur det än blir med dem så kommer jag alltid skriva. Jag har alltid skrivit. Skrev min första saga när jag var 8 år och min första låt när jag var 9. Sen dess har jag skrivit. För varje idé jag genomför får jag 100 nya. Jag skrattar och gråter och skriver och njuter och det är bara så härligt. Visst är det svårt ibland och man kör fast, men sen lossnar det igen och det är så kul och så spännande och jag känner mig så levande. Mer levande och i kontakt med mitt sanna jag än någonsin annars. Visst vill jag bli utgiven, bli läst, bli hörd (låtarna) och inte skulle jag säga nej till en rejäl hacka heller, men mest av allt vill jag vara i det där kreativa flödet och låta fantasin leda vägen.
Hädanefter vet jag hur jag ska få tyst på tjattret i huvudet när en massa idéer och drömmar ställer sig på kö. Är det en sann dröm där resan lockar mest, då får den stanna kvar. Är det däremot en falsk dröm, där egot vill ha det tjusiga resultatet men inte göra jobbet, då får den dra vidare. Då är det någon annans dröm och inte min plats att lägga beslag på den. Det finns drömmer så det räcker åt alla drömmare och drömmare så det räcker åt alla drömmar. Behåll de som är sanna och strunta i de andra.

3 kommentarer:

  1. Det var nog det klokaste jag har läst på mycket länge! Vilken otroligt bra slutledning. Följ de drömmar som finns i hjärtat och strunta i resten. Ta bort de som aldrig går att göra till sanning och koncentrera dig på de som går. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du hittat dina sanna drömmar. Det har jag! :)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Wow, bra skrivet! Men sen tänker jag att drömmarna kan få komma och gå lite också. Längre fram, säg om 20 år, då kanske det finns tid och verkligen intresse för att anlägga en trädgård. Eller, så finns det kanske pengar att hyra en trädgårdsmästare som gör det åt dig. :)

    SvaraRadera
  3. Absolut! Så är det ju. Men det är skönt att känna att man kan släppa mycket som inte betyder så mycket för en på djupet. Jag har en tendens att samla på mig projekt som känns jättespännande till en början men sen blir till stressfaktorer som får mig att känna mig dålig för att jag ger upp halvvägs. Nu har jag lärt mig hur jag redan från början kan avgöra om det kommer bära hela vägen eller om jag bara vill ha sluresultatet utan att behöva anstränga mig. Då kan jag släppa det och lägga fokus på det som verkligen känns viktigt och meningsfullt på djupet. En trädgårdsmästare vore inte dumt. Helst en snygg en som jag kan beundra från solstolen ;)

    SvaraRadera